Jag har en familj som är normal i dagens standard, vad mig anbelangar.
Med asperger, add, adhd hyperaktivitet, högfungerande person med autsim, och deppretioner så är det lite stressigt och tungt, men annars en vanlig vardag.
Jag är mamman och makan och lever i deras värld, på deras vilkor och samtidigt måste jag försöka att inte tappa mig själv. Tufft men inget är omöjligt.
Stress och känna sig otillräklig är något som tillhör och som är viktigt att få hjälp med.
Habiliteringsteam, psykolog, läkare, hjälpmedel som dataprogram, tidstock, täcke m.m., kortis, ledsagarservice, personligt ombud, Lss, skola, sjuksköterskor och många mer blir insatser som man måste acceptera och få hjälp av.
Det är tufft med en insats för var och en familjemedlem. Ingenstans finns det hjälp att få som familj. Mycket frustrerande.
Frustrerande är mest att inom 2 år har familjen fått veta alla dessa diagnoser och ingen gång har vi suttit som en familj med hjälp utifrån, för att få hjälp att förstå familjesituationen, utan det har belastast på mig att få i hop.
Pappa har jobbat mycket med sin autism men har fortfarande svårt med vissa bitar. Ordning och reda är ett måste.
Storebror har en inåtvänd autsim som gör att stress blir superkaos och även instruktioner är svåra att ta in.
Mellansyster har svårt med känslor. Hon lever på de som är henne nära hur de mår. Hon har svårt med distansen mellan sina egna känslor och andras. Om nån är glad är hon superglad är någon ledsen kan hon nästan bli depprimerad. Hon mår bäst när hon är bland människor men samtidigt kan hon må jättedåligt av det.
Lillasyster som familjen måste ha mest hänsyn till är social och glad men har svårt för förändringar och måste bli visad vad som komma ska, innan man kan göra något. Inga spontana händelser får förekomma.
Jag älskar dem för de berikar min vardag vilket kan nog tyckas knäppt om det är så mycket frustration och stress i vardagen.. men de som har autsim är raka och ärliga rakt igenom, man vet att när de säger tex de älskar en, så är det så.
kram/Här och nu
Hej där! Kikar in för att se vem du är...
SvaraRaderaJa, du har ju en handfull diagnoser i din familj. Och det är tufft och stressigt och svårt att få ihop det med alla olika aktörer som blir inblandade i våra familjer. Det är beklagligt att man inte kan få hjälp som familj, tillsammans utan att det ska ske för en och en och att någon måste vara spindeln i nätet hemma som ser till att allt fungerar.
Man är ju allt ifrån jurist till specialpedagog, uppslagsbok till nanny :-)
MEn aldrig skulle jag vilja byta med någon annan, för som du säger..älskar de en behöver man aldrig tvivla!!!
Tack för dina ord hos mig//Kram Lena